Det är endast åtta personer med på årets flygluff. Lars och Helena Arvidsson flyger med Eva och mig i Mooney´n SE-GXI och tillsammans med Bengt och Solveig Jörgenssen i Rockwell Commandern SE-LTZ flyger Krzystoff Kaminski, och Robert Zieba. Vi passerar rakt över Visby på flygnivå 90 och passar på att tacka för kontakter vi haft med dem i somras, i samband med FFKs sommarläger för ungdomar. Vi gör alltid ett uppskattat besök i trafikledartornet med ungdomarna.

När man är ute så här och flyger är det alltid lite tävling mellan flygplanen att komma fram först så när vi hör att Commandern  har samma fart som oss så börjar vi långsamt sjunka. Vi passerar Riga FIR och får sedan prata med kontrollen i Liepaja (Litauen) innan vi överlämnas till tornet i Palanga, som är dagens destination. Får klart in till bas och final bana 01.  

När vi svänger in mot basen inser vi varför de varnar för turbulens på landningskortet, det hoppar till ordentligt ett par gånger. Varifrån denna turbulens kommer förstår ingen av oss. Tio minuter efter oss landar Tore-Zäta och vi hittar den lilla baren som ligger en halv trappa upp från avgångshallen. Lagom till att vi beställt in vår landningsöl så ankommer våra beställda taxibilar. Vår taxichaffis har inte givit upp drömmen om att en gång få köra racerbil, men trots detta kommer vi efter 20 minuter helskinnade fram till den mindre badorten Sventoji.

 Den första kvällen letar vi efter en restaurang med lokal mat och får något som liknar svenska kroppkakor – gott! Därefter blir det en promenad ned till stranden som är enorm, det verkar som hela Litauens kust är en enda lång sandstrand. Det är dock så pass kyligt att inte ens de modigaste av oss ens funderar på att bada. Nästa dag gör vi en sightseeingtur till Palanga, som är en lite mer utvecklad och större badort. Här sållas agnarna från vetet och några av oss badar i det ganska kalla havet.

 Inget vidare väder i Vilnius

Proceduren innan vi kommer iväg från Palanga är omständlig och kostar en hel del. Vi har fått väder för sträckan och destinationen som idag är Vilnius. Det är inget strålande väder, men klart över IFR- minima. Just som vi ska starta kommer Bengt med en METAR-uppgift för Vilnius som säger att molnbasen ligger  på 200 fot över backen, dvs gränsfall om det går att landa där enligt IFR-reglerna. Jag kollar aktuella prognoser med tornet och det verkar inte vara några bekymmer. Besättningen i LTZ vill dock tanka upp för att ha klara reserver att ta sig tillbaka till Palanga om det skulle vara problem ett komma ned i Vilnius. Våra reserver räcker.

 På flygnivå 60 ligger vi huvudsakligen ovan moln och kan kika ned på landskapet i luckorna mellan molnen. Även VFR hade det varit lätt att navigera denna sträcka, det är bara att följa motorvägen. När vi närmar oss Vilnius så blir det radarledning och med viss spänning väntar vi på att se vilken höjd vi ska komma ut ur molnen på, minima är 800 fot (över banan som ligger på 646 fot över havet) . Vi kommer ur moln redan på 1300 fot och får taxa i uppförsbacke en bit till plats fyra som ligger vid sidan av den stora plattan. En uttaxande Boing får vänta medan vi hittar vår plats. Oroväckande många små bilar i olika färger kommer åkande för att ”hjälpa” oss med att förtöja och allt annat som vi inte har behov av. Det här kommer att bli dyrt!

 Vilnius är en vacker stad med massor av gamla byggnader och fina kyrkor. Vi strosar runt och förundras bland annat av att se alla låga broar som kostflygaren Jurgis Kairys flugit under – inverterat, dvs upp och ned. Det verkar otroligt, men det finns dokumenterat och publicerat på Internet. Vi får en helt annan bild av Litauen och får bland annat veta att det varit lierat med Polen i flera år. Robert märker det, inte minst på alla polacker som han hittar vid varje kafé eller matplats som vi besöker. Det lär bo hundra tusen polacker i Vilnius, och Robert vekar vilja lära känna dem alla.

 Vi skålar för ”absent friends”

En av våra vänner, Freddy Stenbom, som tyvärr inte kunde komma med på den här resan ska vi ringa till när vi samlats för en kvällsdrink. Jag berättar om resan till ön Islay i Scotland där han lärt oss att dricka rökig singlemalt och alla blandar därefter sin Bowmore med lite vatten. Vi dricker hans favoritwhisky och skålar per telefon med 650 kilometers avstånd, men ändå så nära. 

Efter ett par dagar i Vilnius är det dags för nästa mål, Warszawa. Handlingföretaget BGS möter med en kille som tar oss till gränskontrollen. Där får vi visa pass, trots att vi reser inom Schengen. När gränskontrollanten sedan påstår att våra flygcertifikat inte är giltiga hettar det till och vi undrar om vi fortfarande är i Europa och om Sovjetunionen fortfarande härskar här. Vår handling-agent gör nu inte skäl för den ohemula ersättning som det senare ska visa sig att de kräver. Han tittar bara bekymrat på. Väl igenom gränskontrollen sätts vi på buss ut till flygplanen. Ojdå, här kanske det går på kortare tid än de två timmar jag räknat med. Ringer briefing i Stockholm och flyttar avgångstiden. Sedan börjar cirkusen….

 Fortfarande en öststat?

Bengt och jag , som är piloter, får åka bil till briefing för att betala navigationsavgift. Sedan till nästa kontor för att betala parkeringsavgift och vidare till handlingkontoret för att betala handling. Men där blir det stopp.

– ”De här kontokorten fungerar inte!”

– Men vi har ju just betalat både navigeringsavgift och parkeringsavgift samt bränsle med dem, då fungerade de”

– ”Det är något fel, vänta lite”

……………

efter en timme

– ”Om ni inte kan hantera er kortläsare så får ni väl fakturera oss”

– ”Det går inte, ni måste betala nu”

………

Efter ytterligare en tid, samtal till briefing i Stockholm för att senarelägga vår framflyttade avgångstid, upprörda kommentarer och begäran om att få tala med ansvarig chef så var det plötsligt ok att fakturera. (När fakturan senare kom så var den ställd till fel mottagare varför jag vägrade att betala den).

 På väg till Babice i Warzawa har vi kontakt med LTZ och när vi närmar oss så kan vi även se dem. Kontrollen i Warzawa beordrar Krusse i TZ att omedelbart svänga höger, de ansvarar ju för vår separation. Flygplatsen Babice ligger så gott som inne i stan och de har huvudsakligen inhemsk trafik. Det märks också på radiokommunikationen, som är ganska rudimentär på engelska. Vi får ”Cleared to land” fast vi ser att det står en Cessna på banan på väg att starta. Här har Robert en hel del gamla kompisar från tiden i polska flygvapnet och det står mycket riktigt ett antal landningspilsner på kylning i trafikledartornet.

 Warszawa bombades så gott som fullständigt sönder under det senaste kriget. Stan har byggts upp i gammal stil igen och det är bara då man kikar närmare som man ser att husen är nya. Eller nästan nya, det är ju några år sedan de byggdes upp igen. Vi har några fina dagar och trevliga kvällar i stan. Efterhand kan vi dock konstatera att om man är åtta  personer, plus ett antal av Robbans kompisar som ska få bord på en restaurang, så bör man boka bord innan man kommer. Vi får också uppleva ett av Warszawas inneställen, som ännu inte är så välbekant att taxi hittar dit.

 Nu är det dags att tanka och det går i lika mycket i båda planen, fast TZ redan har tankat ett par gånger.  Bränslet kostar under en tia per liter och det känns helt ok, nu när vi fått skatt på soppan även i Sverige. Lite luft i däcken ordnas på en serviceverkstad dit vi har vissa problem att hitta, det är inte lätt att kommunicera med tornet. Där ser vi också en lyxutrustad AN-2: a  med toalett och dusch och allt annat som en sommarstuga ska ha. Bengt har, som vanligt, förberett rote-beskrivningar så det är bara att dra iväg mot nästa mål: Rügen i Tyskland.

 Inga short-cuts i Polen

Vi får slot-tider och av någon anledning så får vi i GXI starta först, även om vår färdplan lämnades in sist. Efter att ha taxat runt ett tag så får vi ”cleared to start”. Det är rätt mycket moln på vår färd mot Polens västgräns. Vi försöker då och då att få ta några genvägar, men Polen består nästan av bara restriktionsområden så det blir inga raka flygvägar för oss.

 Tack vare GPS så blir det lätt att uppfylla kravet att rapportera en minut innan vi kommer till olika brytpunkter. När vi lämnar Polen och kommer in i Tyskland har vi först problem med att få tag i Bremen kontroll, men vi hittar några tornkontroller på de fält som ligger mellan oss och Rügen. Vi sjunker långsamt ned mot vår destination och ser efter en tid den lilla fina flygplatsen på Rügen. Efter en tid ser vi också Tore Zäta komma, göra ett ärevarv och sedan landa i tid för att få sin landningspilsner och typisk tysk lunch.

 Om du kommer till Rügen, vilket jag kan rekommendera, så försök att få samma taxichaffis som körde oss till flygplatsen. Då kan du få en komplett beskrivning av platsens historia under de senaste tusen åren. En fascinerade upplevelse. På Rügen finns en smalspårig järnväg, med ånglok, som fortfarande drivs för transportbehovet – och naturligtvis för turister.

 På hemvägen ska det bara vara lite moln, framför allt över Skåne. När vi träffar på moln stiger vi och stiger och stiger. På flygnivå 110 har vi is i molnen och fortsätter stiga för att komma över molnen. Uppe på flygnivå 130 får vi kryssa mellan molntopparna och efter ett tag blir Lasse (som har pacemaker) i baksätet blå om naglarna; syrebrist nu får vi sjunka!

 Ett par timmar efter att vi lämnat Rügen landar vi Barkarby och kan konstatera att vi haft en fantastisk fin flygluff även detta år. Hoppas vi har något fält att flyga från även nästa år!